natur och teknik aktivitet med 1-2 åringar
Jag samtalade med mina två handledare på VFU:n om smälta och frysa. vi kom fram till att färga is blir intressant och sedan för att se det smälta i varm och kallt vatten. man ser troligtvis tydligare att isen smälter när den är färgad. men med den pilotundersökning jag gjorde med barnen, fann jag att färgad is låg för långt ifrån deras verklighet. därför uteslöt jag detta i mina senare aktiviteter.
Jag har utfört en aktivitet med 10 barn. från och till i helgrupp och halvgrupp. vi har tillsammans letat fram iskubsformen och funderat på vad det är. någon sa "- is". dock var isformen vid detta lag tomt och innehöll ingen is. jag frågade vad man kunde göra med denna, men ingen kom med det "rätta" svaret. de kunde tänka sig att använda den i sandlådan, laga mat osv. vi gick senare till handfatet och där frågade jag om de kunde fylla den med vatten. detta visade sig bli ett svårt moment, då handfat ofta är U-¨format precis vid kranen, och man kan inte sätta in en fyrkantig iskubsform hur som helst. de fick lyfta upp formen högre upp så att formen kom precis under kranen eller så kom de på att man kunde ta kortsidan på formen, då fick den plats. de lyckades var och en få formen att bli full med vatten i alla "hål", med lite "påhejjande" av mig. "- där är det ett hål som behöver lite mer vatten".
efteråt gick vi till frysen och jag frågade vad detta var. de sade att det var en kyl, och visst var det kallt som i en kyl men ändå kallare sa jag. i frysen där har man glass och kanske bröd som är fruset. vi kände på bröd och bullar som var hårda och kalla. vi satte in formarna i frysen och lämnade dem där en dag.
nästa dag gick vi och tittade om det hade hänt något i frysen. jag frågade igen om de mindes vad frysen var. någon sa kyl någon sa frys. vi tog ut formarna och jag frågade vad som hänt. de utbrast "-is!!!" vi tittade på isen och kännde på den. jag hällde upp några glas med vatten och de fick smaka på vattnet. jag lade i isbitar i glasen, efter en stund fick de smaka på vattnet och se om det var kallare. vi lade några isbitar på en tallrik. där fick vi vänta länge innan det hände något. vi gick ifrån bordet och lekte, men barnen ville gärna gå tillbaka och titta efter en minut igen. om vattnet blivit kallare i glaset var svårt att få fram, men att isbiten blivit mindre efter en halvtimme kunde vi komma överrens om. men de kunde inte förstå när det gått ytterligare en stund vart isbiten tagit vägen, det fanns ju bara vatten kvar.
vi gjorde is ytterligare en gång med samma procedur som första aktiviteten. de kunde faserna, hur man fyller på, vad frysen var och vad som händer i frysen. dagen efter lade vi en isbit i det kalla vattnet och en isbit i det varma vattnet. de kände innan vi la i isbitarna att den ena var kall o den andra varm. sedan väntade vi och såg vad som hände. isbiten i det varma vattnet försvann snabbare än den i det kalla vattnet. men varför var svårt för dem att förstå. jag berättade hur det kunde vara. att is blir till vatten när den blir varm. de var mycket frågande till detta, så därför lät jag dem även ta isbitar i händerna och i munnen för att även känna hur isen smälte. Jag anser att med denna uppgift fått med barnens kreativitet, genom att de fått försöka hälla på vattnet själva i iskubsformen, samt att vi arbetat med denna uppgift vid flera tillfällen och de har mer och mer fått "fria händer" hur de kan smälta isen. de har fått placera isen där de undersöker om isen smälter snabbare eller överhuvudtaget. vad gäller lekens betydelse i sammanhanget så finner jag att barnen har fått arbeta med isen så som deras impulser har infunnit sig. jag hade egentligen inte tänkt att de skulle få dricka vattnet med isen i, men de smakade. de höll i isen, de smakade på isen de tog för sig. vi hade vissa regler vad som skulle göras och hur vi skulle göra de första två gångerna vi undersökte isen och hur den smälte. men när vi gjorde detta för 3-5 gången fick de lov att ta för sig oh göra så som de själva ville. som jag tidigare nämnt gav di både mig och min handledare var sin isbit att hålla i, ha på armen, i munnen, på bordet. det var inte längre jag som var mittpunkten tillsammans med isen, utan det var barnen och isen. deras sätt att utforska utan en lärare men ändå med samma tanke som jag vid de första två aktiviteterna presenterade. de ville finna nya sätt att få isen att förssvinna!
min slutsats med denna aktivitet är att barnen hade lättare att ta sig till att vatten blev till is, men att is blev till vatten var svårare för mig att se att de förstod. men det var från fast till flytande som vi jobbade mest med, så jag skulle vilja göra denna aktivitet en gång till och se om något har hänt med deras tankar. det syndes att de gillar exprimenten och att de var intresserade och faccinerade! leken med de andra barnen kunde vänta, de var uppslukade, och då blir det roligare och lite enklare för en pedagog att arbeta med dem!
vid datorn Josefin Lundblad
Jag har utfört en aktivitet med 10 barn. från och till i helgrupp och halvgrupp. vi har tillsammans letat fram iskubsformen och funderat på vad det är. någon sa "- is". dock var isformen vid detta lag tomt och innehöll ingen is. jag frågade vad man kunde göra med denna, men ingen kom med det "rätta" svaret. de kunde tänka sig att använda den i sandlådan, laga mat osv. vi gick senare till handfatet och där frågade jag om de kunde fylla den med vatten. detta visade sig bli ett svårt moment, då handfat ofta är U-¨format precis vid kranen, och man kan inte sätta in en fyrkantig iskubsform hur som helst. de fick lyfta upp formen högre upp så att formen kom precis under kranen eller så kom de på att man kunde ta kortsidan på formen, då fick den plats. de lyckades var och en få formen att bli full med vatten i alla "hål", med lite "påhejjande" av mig. "- där är det ett hål som behöver lite mer vatten".
efteråt gick vi till frysen och jag frågade vad detta var. de sade att det var en kyl, och visst var det kallt som i en kyl men ändå kallare sa jag. i frysen där har man glass och kanske bröd som är fruset. vi kände på bröd och bullar som var hårda och kalla. vi satte in formarna i frysen och lämnade dem där en dag.
nästa dag gick vi och tittade om det hade hänt något i frysen. jag frågade igen om de mindes vad frysen var. någon sa kyl någon sa frys. vi tog ut formarna och jag frågade vad som hänt. de utbrast "-is!!!" vi tittade på isen och kännde på den. jag hällde upp några glas med vatten och de fick smaka på vattnet. jag lade i isbitar i glasen, efter en stund fick de smaka på vattnet och se om det var kallare. vi lade några isbitar på en tallrik. där fick vi vänta länge innan det hände något. vi gick ifrån bordet och lekte, men barnen ville gärna gå tillbaka och titta efter en minut igen. om vattnet blivit kallare i glaset var svårt att få fram, men att isbiten blivit mindre efter en halvtimme kunde vi komma överrens om. men de kunde inte förstå när det gått ytterligare en stund vart isbiten tagit vägen, det fanns ju bara vatten kvar.
vi gjorde is ytterligare en gång med samma procedur som första aktiviteten. de kunde faserna, hur man fyller på, vad frysen var och vad som händer i frysen. dagen efter lade vi en isbit i det kalla vattnet och en isbit i det varma vattnet. de kände innan vi la i isbitarna att den ena var kall o den andra varm. sedan väntade vi och såg vad som hände. isbiten i det varma vattnet försvann snabbare än den i det kalla vattnet. men varför var svårt för dem att förstå. jag berättade hur det kunde vara. att is blir till vatten när den blir varm. de var mycket frågande till detta, så därför lät jag dem även ta isbitar i händerna och i munnen för att även känna hur isen smälte. Jag anser att med denna uppgift fått med barnens kreativitet, genom att de fått försöka hälla på vattnet själva i iskubsformen, samt att vi arbetat med denna uppgift vid flera tillfällen och de har mer och mer fått "fria händer" hur de kan smälta isen. de har fått placera isen där de undersöker om isen smälter snabbare eller överhuvudtaget. vad gäller lekens betydelse i sammanhanget så finner jag att barnen har fått arbeta med isen så som deras impulser har infunnit sig. jag hade egentligen inte tänkt att de skulle få dricka vattnet med isen i, men de smakade. de höll i isen, de smakade på isen de tog för sig. vi hade vissa regler vad som skulle göras och hur vi skulle göra de första två gångerna vi undersökte isen och hur den smälte. men när vi gjorde detta för 3-5 gången fick de lov att ta för sig oh göra så som de själva ville. som jag tidigare nämnt gav di både mig och min handledare var sin isbit att hålla i, ha på armen, i munnen, på bordet. det var inte längre jag som var mittpunkten tillsammans med isen, utan det var barnen och isen. deras sätt att utforska utan en lärare men ändå med samma tanke som jag vid de första två aktiviteterna presenterade. de ville finna nya sätt att få isen att förssvinna!
min slutsats med denna aktivitet är att barnen hade lättare att ta sig till att vatten blev till is, men att is blev till vatten var svårare för mig att se att de förstod. men det var från fast till flytande som vi jobbade mest med, så jag skulle vilja göra denna aktivitet en gång till och se om något har hänt med deras tankar. det syndes att de gillar exprimenten och att de var intresserade och faccinerade! leken med de andra barnen kunde vänta, de var uppslukade, och då blir det roligare och lite enklare för en pedagog att arbeta med dem!
vid datorn Josefin Lundblad
Kommentarer
Trackback
