Exkursion.
Rullstensås.
Rullstensåsar bildades då inlandsisen smälte och vatten strömmade över, under och mellan isen. Den tunga isen plöjde över marken och skrapade med sig avlagringar från berggrunden. Stora och små stenar, grus och sand drogs med i isälvar som forsade fram i tunnlar mellan isen och marken. Stenarna slipades mot varandra i vattnet. Då strömhastigheten minskade sjönk de stora stenarna till botten. Ju längre ut från mynningen vattnet nådde, desto lugnare blev strömmen och allt finare stenar som slipats kunde sättas ovanpå och vid sidan av de större stenarna. Detta bidrar till att de olika lagren i rullstensåsen innehåller grövre material ju längre ned man kommer i den. Rullstensåsar är olika breda och höjd utefter sin sträckning. Detta beror på med vilken hastighet iskanten flyttade sig genom isens rörelse och avsmältning, men även på hur stora mängder vatten och material som isälven transporterade vid varje tidpunkt. Rullstensåsar finns i vår närhet i Falbyggdenområdet.
Referenser:
http://www.geocaching.com/seek/cache_details.aspx?guid=4e183787-7703-4944-91a1-778ae7b89ada
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rullstens%C3%A5s
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=2&ved=0CC8QFjAB&url=http%3A%2F%2Fwww.his.se%2FPageFiles%2F3191%2FRullstens%25C3%25A5sar%2520rapport_sanna_rickard.doc&ei=IeKgT6KPD4zY4QSZs-HWCA&usg=AFQjCNHrnD1dXIDE6v_udbEfMHad06GBWg
Tappning Baltiska issjön.
För cirka 18,000 år sedan började den senaste inlandsisen smälta. Detta smältvatten bildade slutligen Baltiska issjön, som från början hade ett utlopp i Öresund. Då landhöjningen var ojämn i norr och söder fylldes Baltiska issjön ut till bland annat Polen, Danmark och Tyskland. Vid ett tillfälle sjönk vattennivån i issjön vilket tydde på att issjön fått ett nytt utlopp. I samband med denna sänkning av Baltiska Issjöns yta bildas för första gången en landförbindelse i söder mellan Sverige och kontinenten, något som måste ha underlättat invandringen av växter, djur och människor. När stora sötvattenmängder sötade ut Nordatlantens vatten stördes cirkulationen kraftigt, vilket medförde ett kyligare klimat (yngre Dryastiden). Detta gjorde att isen blev kraftigare igen vid utloppet vid Billingen. I slutet av den kalla Yngre Dryastiden började inlandsisen åter igen att smälta mer än den växte till, och fronten retirerade norrut. Detta gjorde att Baltiska Issjön fick ett abrupt slut då isfronten ännu en gång lämnade norra spetsen av berget Billingen och förbindelsen mellan Östersjösänkan och Västerhavet åter öppnades. Baltiska Issjön tappades mycket hastigt, ca ett år, på ca 10 000 kubikkilometer vatten och dess yta sänktes med 25 m. Baltiska issjön är föregångare till dagens Östersjön.
Referenser:
http://www.havet.nu/dokument/HU20031issjon.pdf
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96stersj%C3%B6ns_utvecklingshistoria
/ Sandra Pettersson
Intressant!
